Kom just hem från jobbet. Jag kan villigt erkänna att jag har svårt att ta kritik, ja. Både positiv och negativ! Men allra svårast har jag att ta negativ kritik, för något jag inte anser gjort fel... det fick jag idag. Och jag är så mesig att jag inte orkar inte säga emot. "Nä, okej, förlåt... ja, nej, inte hända igen. Absolut, jag förstår, förlåt!". När detta händer, brukar jag gömma mig i diskrummet, fälla en tår och fundera på att börja röka igen xD vilken självdiciplin va?

Och appropå röka, min mamma är väl rätt vanlig. Hon gillar inte när jag gör olydiga saker och jag ska vara rädd om mig själv och sånt där. MEN, hon har alltid varit den som proppsat mig till att sola, och aldrig tvingat på mig solskyddsfaktor. Många föräldrar är ju rädd för hudcancer osv, min mamma frågade idag ifall jag ville sola på solarium innan vi åker utomlands, så jag slipper se så blek ut där borta.

Nåja, då ska jag väl ta och sola, duscha, göra mig fräsch, njuta av ledigheten och pussa på katten. Min p-vän får ingen puss, han håller på att bli sjuk :(

/sofiasniper