GLAD HELG!

Alltså det har tagit 21, nästan 22 år för mig, innan jag insett en sak. Eller nja, jag har väl insett det, men börjat leva efter det.

Alla har vi komplex över hur vi ser ut. Jag har alltid hatat mitt hår till exempel, jag vill inte ha lockigt hår. Men vi ser ut såhär, vi är födda såhär. Istället för att hålla på att ständigt försöka ändra på oss, måste vi ju acceptera att vi ser ut som vi gör.

Och detta gäller inte bara utseende. Alla människor har ett ideal-jag, som har alla egenskaper jag skulle vilja ha. Vissas ideal-jag stämmer översens med ens riktiga jag.

Men inte för alla.

Jag har tillexempel alltid velat vara en spontan person, inte planera för mycket. Men det är jättesvårt, för jag får panik när jag inte har koll på läget.

Varför ska jag envisas om att försöka ändra mig? Varför kan jag inte bara acceptera att jag behöver planera - det gör mig inte till en sämre människa!

Tänk på det här! Mycket handlar om acceptans!

peace,

/sofiasniper

BRA TJEJ! Du är skitfin i dina lockar!

Det var väldigt bra formulerat. För så är det ju. Och det gör ju inget om man tycker att ett speciellt utseende är fint. Då blir man ju glad när man ser en sån person förhoppningsvis. Men man måste också inse det underbara i att alla ser olika ut, och att konceptet "ideal" är i stort sett omöjligt. Jag är kort, har barnhänder, har gröna ögon och flygigt hår. Det är ju det som gör mig till mig! Tove-saker. Sofia-saker. Anledningar att tycka om :)



Tove