Nu är jag här igen.
Och skriver. Som en liten författare. Det ville jag bli när jag var liten :)

tänkte just att jag kände mig så deprimerad. dels för den brutna foten, och jag missar PnL, men också för att jag är så jävla förvirrad av livet. Livet är en gåta just nu. vet inte vad jag känner vill eller kan. Hur blir allt i höst osv?

Men sen plötsligt vart jag superglad och kände värmen i magen, tänk vilka möjligheter. Det är väl nu det börjar? Är det inte så? Fatta vad jag kan göra massa roligt.
Jag har det bra ju. Jättebra faktiskt. Underbara vänner som jämt finns där<3
Och allt annat.

Tesla kom nyss springande in när hon fick syn på mig (har inte sett henne på två dagar!) och hoppade upp i mitt knä, och pussades med mig. Är inte det lycka, vad är då lycka?

MÅ ALLA NÅGONSIN KÄNNA SIG ÄLSKADE
/sofiasniper