hemma

var på middag hos Lina och Margaretha, var skönt att få tänka på annat än foten.
Men jag är redan sjukt less på gipset, väger ju ett ton och man är helt orörlig i det.
FAN FAN FAN. Gråtfärdig igen;/

Men jag ska klara detta, måste ju (!?). Varje dag ska jag tänka på när jag får klippa bort skiten, då blir man lite gladare :)

Nu ska jag kasta mig i sängen och glo på en film, kommer väl fortsätta så de närmsta veckorna...

TACK iaf alla underbara söta vänner jag har <3
som kommer få dras med klagande och gråtandes sniper i fem veckor. hoppas ni står ut.

FRED
/sofiasniper

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0