Och jag tror att jag snart grävt ner mig i en depression, på riktigt. Orkar inte ta mig utanför dörren. Det har kommit och gått förut också. När man inte har något jobb eller några pengar, är det svårt att hitta anledningar till att kliva upp på morgonen. Och så sitter man i pjamas hela dagen och glor på tv. Och så blir man deppig av att man inte gjort något. Ond cirkel.

Har i alla fall kravlat mig till arbetsförmedlingen idag. Antar att det är hyffsat bra. Men jag vill inte bli påtvingad ett jobb jag inte vill ha, eller praktik där jag inte får pengar. Jag vill ha ett jobb som jag trivs på, och tjänar pengar till en egen lägenhet av. Men som alla säger... vi ungdomar är ju så kräsna när det gäller jobb, vi kan ju inget - så det är bara ta det som erbjuds. Skit i om du vantrivs - du ska ju fan vara nöjd om du har ett jobb. Bortskämd? Maybe. 

Nu ska jag kolla mitt sparkonto, som sjunkit drastiskt de senaste månaderna, då jag inte har någon som helst inkomst. 

Äta lite jordgubbar och låtsas att jag bor i NY och har massvis med pengar...